Att man kan känna så mycket kärlek, så mycket lycka på en och samma gång. Min lilla familj betyder allt för mig. Tänk att vi skapat två små underbara sötnosar. Det går inte ens att beskriva med ord den överväldigande kärlek som kommer över mig. Jag är nog lyckligast i världen! Jag har det bästa man kan få i livet! <3

Hade glömt bort hur ONT det gör att amma när bröstvårtorna är alldeles såriga! Smärtan vid de första sugtagen vid varje amning... Får sitta och intala mej själv "det är mysigt att amma, det är mysigt att amma" tills den värsta smärtan släpper. Men det ÄR ju mysigt o amma. Den närheten man får. Den belåtenhet man ser på hela honom när han är hungrig och läggs till bröstet och maten börjar komma.

Det ÄR underbart!

Inatt fick jag riktigt onda eftervärkar. Samtidigt som jag fick en rejäl smärta i magen. Tog några värktabletter och försökte somna om, och det hjälpte faktiskt, tack och lov. Har lite småont i magen idag också, kanske har lyft för mycket så får nog ta det lite försiktigare ett tag till.

I övrigt läker kroppen på riktigt bra. Blöder inte alls så mycket och magen har börjat leta sig tillbaka. Ja den är ju ändå där och är lite sladdrig, men på bara några dagar nu har den försvunnit ganska bra. Lite mage kommer jag ju alltid ha, för det har jag ju alltid haft. Men när man kikar på bilderna på magen dagarna innan han kom, så känns det som den verkligen förvann.

Tyckte om min gravidmage, men känns jätteskönt att kunna röra sig igen och känna sig smidig igen.

Igårkväll fick jag en fantomspark i magen. Det känns så underligt. Som att kroppen inte riktigt hängt med på att han inte är kvar där inne.

Han hade ju lite dålig temp när vi lämnade förlossningen, så han har fått viras in i filtar och haft mössa på sig. Vi har hållt honom nära så ofta som möjligt för att ge han lite kroppsvärme.

Nu efter några dagar börjar han kunna hålla temperaturen mycket bättre. Vi kör fortfarande med filtar och mössa, men har även låtit honom vara utan lite ibland.

Han har ju sån mysig kalaufs. Så mycket hår. Så man vill ju se honom så ibland, så man får se hur han faktiskt ser ut!

Var på BBH igår och gjorde PKU-provet. Han var riktigt duktig och gnällde bara till vid sticket, sen brydde han sig inte fast dom tappade så mycket blod.

Vi ska tillbaka på fredag för uppföljande läkarundersökning.

Tycker han blivit lite gulare i huden, men hoppas gulsotvärdena ändå är låga. Vi får se på fredag vad dom säger.

Nu bara njuter jag av tiden med honom. Vill bara hålla honom dygnet runt, pussa på honom och försöker nog fortfarande förstå att han verkligen är här!

Han är så liten, så underbar! <3