Kärlek <3

I fredags var vi på återbesök på BBH för läkarundersökning. Läkaren tyckte allt såg finfint ut. Jag anmärkte på att han hade blivit lite gul, men läkaren tyckte inte vi skulle oroa oss för det men han gav med sej lite och tog ett test.

Testet visade höga värden (315. Gulsotsgränsen är 300), så det blev ett blodprov också.

Vi fick åka hem och vänta på svaret på blodprovet.

Under tiden fick Algot besök av sin polare Anton. Anton fick vara testpilot för  Algots nya babygym. Det blev klart godkänt, så Algot lär nog gilla det.

Algot sov under hela besöket, men besök är ju ändå alltid kul!

Efter ca 2 timmar fick vi reda på blodprovsresultatet och även det var för högt. Värdet låg på 356. Så Algot och jag fick åka tillbaka till sjukhuset och installera oss på BB för solning...

I solsängen med glasögonen på. Värmedyna under sig, så det blir varmt och gosigt.

Installerad i solsängen med solljuset på.

Efter ett dygns solning var värdet nere på 346. Vi fick fortsätta sola resten av dagen.

Hans vikt kollades också och han hade gått ner till 3030 gram. (Födelsevikt: 3178 gram). Det är vanligt och dom får gå ner 10%. Så allt var i sin ordning. Tempen togs och den låg på 36,7. Även det helt okej.

Vi fick besök på förmiddagen av storasyster och pappa. Storasyster tyckte det var lite konstigt att han låg i en säng med konstigt ljus. Hon ville kika på han hela tiden.

Senare under eftermiddagen kom även faster och farmor på besök för att träffa  honom för första gången o bebisgosa lite.

<3

Fortsatt solning till kl 2 på natten då vi fick stänga av ljuset. Jag tog över honom till sängen och sov med honom vid min sida. För första gången sen vi lades in fick jag mysa med honom. Innan fick jag bara ta ut honom ur solsängen för att amma.

Blev en mysig natt, och jag myste även på morgonen.

Klockan 7 kom dom in och mätte värdet igen och då låg det på 244. Och hans temp låg på 36,5. Så vi kunde göra oss klara för hemfärd! Skönt!

Var ganska segt att ligga där i två dygn och bara fördriva tiden med tidningar och teve och inte få gosa eller hålla min lilla söt. Bara kika till honom ibland, och amma.

Tänk att man kan sakna någon som ligger där i en säng alldeles intill. Men bara för jag inte hade honom i min famn, tyckte jag det var jobbigt. Han liksom fattades mig fast han var så nära.

Så det kändes skönt att höra att värdet gått ner så bra så vi äntligen fick åka hem!

Läkaren gjorde en sista koll på han bara. Kikade hudfärgen och informerade lite om hans lilla huvudbula. (Som en liten blödning på huvudet. Helt ofarlig, men kan ta några veckor att försvinna.)

Så skrevs vi ut och storasyster och pappa hämtade upp oss utanför sjukhuset!

<3

Att man kan känna så mycket kärlek, så mycket lycka på en och samma gång. Min lilla familj betyder allt för mig. Tänk att vi skapat två små underbara sötnosar. Det går inte ens att beskriva med ord den överväldigande kärlek som kommer över mig. Jag är nog lyckligast i världen! Jag har det bästa man kan få i livet! <3