Den 30e Augusti kl 03.23 föddes vår lilla Algot till världen!

3178gram och 49,5cm.

Vi är så lyckliga att vi äntligen får hålla honom i vår famn!

Här är några bilder på underverket:

Alldeles nyfödd

Några timmar gammal

Stolta föräldrar <3

3,5 timmar gammal.

Liten i stor stol. (på väg hem)

Träffar storasyster sin. <3

15 timmar gammal. Vaken en liten stund.

Lillhjärtat! <3                              

Natten mot torsdagen drog värkarna igång. Vi åkte in till förlossningen vid 3-tiden då värkarna var regelbundna med ca 3-4 min mellanrum.

Inne på förlossningen konstaterades det att jag var öppen 2cm, men det var fortfarande ca 1 cm kvar på tappen.

Kopplades upp mot en ctg-kurva. Bebis hjärtljudlåg högt och mina värkar blev lite mer oregelbundna.

Vi fick stanna kvar ett tag för att kopplas upp för en ny ctg lite senare. Då var värkarna inte alls så starka. Bebis hjärtljud låg fortfarande högt och efter en läkares utlåtande så fick vi installera oss på vårdhotellet för att sova lite.

Värkarna avstannade. Efter ytterligare en ctg-kurva, vid 13-tiden, fick vi åka hem igen då jag inte öppnat mig något mer heller.

Kvällen gick och inget esscalerade.

På fredagförmiddagen var jag in till privata gyn och gjorde en hinnsvepning för att se om det kunde skynda på förloppet.

Fick rejält med sammandragningar och en del värkar igen. Åkte och storhandlade och vankade av och an för att hålla igång det. Lämnade dottern till barnvakt över natten ifall att.

Värkarna avtog lite under kvällen och dog sen ut igen på natten.

Lördagen vankade jag av och an och tog en tur ut till Birsta för lite shoppande (och vankande). Mycket sammandragningar och kraftigt tryck neråt, men inte mycket mer än så.

Dottern flyttades över från barnvakten till sin farmor o farfar för att sova hos dom över natten.

Värkarna hade ännu inte tilltagit på kvällen.

På natten kom värkarna igång igen. Kom lite till och från fram till kl 3, sedan blev de mer regelbundna och kom med 8min intervaller kommande timmar.

Blev dålig i magen och det gick lite mer av slemmis. Kände kraftigt tryck neråt när jag gick på toaletten, ville nästan krysta ut ungen utan värkar.

Kändes som det startat igång igen.

Värkarna höll på regelbundet under tidiga morgonen, så jag ringde förlossningen och dom tyckte jag skulle avvakta lite och sen komma in om det fortsatte.

Men vid 7-tiden avtog värkarna helt igen...

Klockan är nu ungefär 10 på förmiddagen och allt jag känner är ett kraftigt tryck neråt och lite molvärk i ryggen.

Dottern kommer snart hem igen och nu får hon vara hemma tills det verkligen sätter igång på riktigt och blir ilfart till förlossningen.

Hellre att hon får vara hemma än att slussas runt.

Men det är en bra envis rackare där inne. Börjar nästan bli förtvivlad av längtan att bara få hålla min lilla vilde i famnen. Frustrerad över att det inte sätter igång på allvar.

Snart 4 dagar sedan det började, och fortfarande har han inte kikat ut!

Kom ut nu lilla söt! Vi längtar så galet mycket efter dig!

En söt vän skrev en så härlig utdrivningsramsa till vilde:

"HEJA TINA GLATT HUMÖR!!!
Nu hoppas vi snart Krille får vara chaufför
Ner för backe i sus och dus
till närmsta passande sjukhus
Ja fort kommer det gå, däcken kommer glöda
Nu jäääklar ska vi föda!
In på salen, upp i sängen, ta sambon i hand
NU tar vi i för kung och fosterland!
Du svettas, grymtar, vrålar, i ansiktet röd som en gris
PLUPP, PLUPP Ut kom en Tore-lis!"

(av MajjaKarin)

Så bara för den så borde han ju kika ut snart!!!

Sista veckan har det varit en hel del känningar. Jag har haft en del onda förvärkar och nästan trott det varit något på g. Men så har de lugnat sig igen. För några dagar sen höll det på ihärdigt i 4 timmar i sträck, men så blev det lugnare och dagen efter var det några värkar men mer spritt under dagen. Så det tar nog ett tag till innan det sätter igång på allvar.

Var hos MVC i onsdags. BM sa att allt verkade bra och att han låg långt ner med huvudet i bäckenet. Så gott som fixerad. Jag behöver inte ta det riktigt lika lugnt längre, utan nu är det okej om han tittar ut. Vilket känns väldigt skönt. Har varit ganska jobbigt att inte få lyfta något alls nästan, gå myrsteg och mestadels vila. Har kanske inte lyckats superbt med det heller. Men nu släpper jag ytterligare lite på det, så får han kika ut närsomhelst nu. Är ju ändå i v.37+ så han är ganska färdig därinne :-)

Ska till min privata gyn på måndag och kika tappen och få lite viktuppskattning på han.

I övrigt mår jag bra. Inget illamående alls och inte så fasligt mycket foglossning. Håller mej hyffsat pigg också, även om det ju känns tungt och man blir lite trött av det.

Magen växer på och sf-måttet ligger nu på 34. Jag hade 32 när jag födde dottern (i v.38+2), så lite större är allt vilden.

Tog några fina magbilder häromdagen:

Nu har vi sån bebislängtan så det finns inte. Vem är du, min lilla vilde?

Vill träffa dig snarast!

Längtar tom. lite efter förlossningen! Ska bli lite spännande och se hur den artar sig denna gång. Jag hoppas ju på en lika enkel som med dottern.

Kom ut nu, min lilla plutt! Vill bebisgosa och ge dej all den kärlek jag har! <3

Hade glömt bort hur oumbärligt foglossningsbältet verkligen är! Har inte använt det alls den här graviditeten (!). Till skillnad mot förra, då jag hade det dagligen dagarna i ända.

Idag var första dagen som jag verkligen kännde att jag behövde ha det, för det gjorde så ont i fogarna. Eller ja, mer på insidan av bäckenet. Tror det säkert är nån uppluckring av bäckenet.

Bebis ligger långt ner nu, det känner jag. Börjar känna att huvudet ligger där nere när jag går i backar och trappor.

Är lite otäck känsla tycker jag. Nästan som det känns som bebis tänker kika ut snart...Men med dottern gick jag så i över 2 månader så...

Sammandragningarna och förvärkarna kommer dagligen. Mest sd, och vissa håller i sig riktigt länge! Magen blir alldeles hård och det gör ganska ont.

Förvärkarna är värre, men som tur är får jag kanske bara nån per dag. Då gör det verkligen ont långt ner och jag måste stanna till, helst sitta ner och "arbeta" mig igenom värken. Den känns verkligen i hela magen och bäckenet.

Men är ju som en del säger, att det är bättre att göra förarbetet innan ;-)

Min halsbränna börjar ta död på mig vissa dagar. Måste verkligen ta och inhandla losec mups och novalucol! Det funkar tyvärr inte mes huskuren, äppelcidervinäger i ett glas vatten, längre....

Nu är jag snart i v.35 Ja, det bara tickar på såhär i slutet.

Tog syskonvagnen (Emmaljunga City Cross -09), med dottern i, på provkörning idag. Den känns helt okej att köra. Inte alltför stor och otymlig. Kom till och med igenom grinden till trädgården med den!!!

Kommer nog bli bra. Vi ska köpa två mjukliftar till den. En Emmaljunga som hör till, men som tar lite mer plats. Och en Babytravel som är lite mindre. Kan vara bra att ha en extra tror jag. Så märker vi vilken som känns bäst att ha.

Ska snart ta och montera in babyskyddet i bilen också. Måste prova så att basen får plats bakom förarsätet. Airbagen går inte att koppla bort, så vår tanke med att ha bebis fram får vi skrota. Det blir barnen bak.

Börjar tänka lite på BB-väskan också, även om det känns tidigt. Men har tvättat upp alla bebiskläder och även mina amningskläder.

Nu har vilde hicka där inne i magen. Hickar en hel del om dagarna. Hela magen bumpar upp med hickningarna.

Är ändå ganska mycket buffar och sparkar för att vara så litet utrymme där inne. Men det är en bestämd herre minsann! Säger till när jag sitter "fel" och när jag haft sammandragningarna och förvärkarna så blir han "arg" på mig. Jag får absolut inte sova på mage längre, knappt på sidan ens. Så sover ganska illa...

Har haft kylklamp under magkudden de varmaste dagarna. Varierat med att kyla magen och pannan min.

De sista dagarna har det varit mulet med regn och lite svalare i luften. Riktigt skönt tycker jag! Värmen tar så fruktansvärt på mej med kaminen i magen...

Så det kan få vara lite sånna här dagar, bara det blir sol och stranddagar emellanåt! :-)

Var hos mvc idag. Frågade vad jag skulle ta mej till med alla sammandragningar o förvärkar som jag börjat fått. Kan knappt resa mej, eller göra något utan att det drar o ibland gör ont.
Jag blev beordrad att ta det lugnt, vila, inte bära och försöka få så mycket avlastning, med vår snart 2-åriga dotter, som möjligt...
Tror det är lättare sagt än gjort. Jag bli ju så rastlös, o vill ju busa o leka med dottern min.
Men får göra det bästa av det så bebis tänker stanna kvar ett tag till (iaf till mitten av aug. har jag sagt).
Han har sjunkit ner ganska långt i bäckenet pga sammandragningarna. (vilket även dottern hade gjort, så hon föddes med två blödningar på huvudet, helt ofarliga, men de var där just pga att hon legat så långt ner i bäckenet. Så risken blir väl att även detta kan hända med bebis nu.)
BM sa att bebis kanske kan kika ut lite tidigare pga förvärkarna, o dottern kom 10 dagar tidigare. Men det var ingen fara, men förhoppningsis stannar han iaf några veckor till därinne.
Så får göra som jag är beordrad, o ta det så lugnt jag bara kan.

Min man är världens underbaraste, som alltid ser till så jag mår bra och nu tar han över allt som behöver bäras eller fixas så jag håller mig lugn. TROTS att han har ont i leder, rygg och nacke.

Han är verkligen den bästa man man kan tänkas ha. Jag skulle inte vilja leva en dag utan honom!

Vi längtar båda så himla mycket efter lilla bebis nu. Vi har förklarat för dottern att vi snart har bebis hemma. Även fast hon inte förstår så mycket. Hon pussar och kramar magen (och vill slå den ibland (!)).

Det svåra bli nu att försöka få henne att förstå att jag inte kan lyfta henne på flera månader nu...

Här är magen nu när jag går in i v.34

Har även handlat lite fler söta babykläder. Två set och ett par turkosa byxor. Allt är så sött! Älskar att pyssla och grejja med garderoberna och ställena där vi ska ha allt till bebisen. Han får dela utrymme med dottern. Så det blir en del pysslande.

De söta små kläderna:

Veckorna bara tickar på. Det är härlig sommar, med riktigt varmt sommarväder. Har nog inte använt annat än linne och leggings på flera veckor! Härligt! Och varmt!!! Känns som jag har en liten kamin i magen. Svettas som en tok, så jag KAN inte ha annat än de tunnaste kläderna. Får undvika att vara i solen alldeles för mycket, för känner mej mest dåsig om det blir för länge. Vi åker och badar så ofta vi kan, och jag svalkar mej flera gånger i vattnet varje gång.

Det är ju verkligen sommar med så mycket sol och bad! Försöker svalka lilla kaminen därinne bäst jag kan.

Sover på fuktiga, kalla handdukar och med blött hår.

Har, sista veckan, börjat få prematura förvärkar. Dom är värre än sammandragningarna och startar ofta med en ihållande sammandragning och sitter sen i en stund. Har även börjat få lite uppluckrande av fogarna som gör rätt ont. Jag vankar som en riktigt typisk gravid då *s*

Inatt var en ganska "otäck" natt. Jag mådde ganska illa igårkväll och var jättevarm. Hade lite svårt att sova. Så vid 3-tiden på natten så fick jag förvärk. O efter det blev jag riktigt dålig i magen. (Min förra förlossning startade dagen efter jag var dålig i magen...). Jag gic och la mig igen och fick några fler förvärkar fram till klockan 4-5 tiden. Sen somnade jag och sov till efter 6 på morgonen och då mådde jag faktiskt helt okej.

Så det var, som tur var, falskt alarm. Men ändå lite otäckt med förvärkarna. Då jag inte brukar ha på natten.

Men det är väl bara att förbereda sig på att börja förarbetet redan nu. Håller jag på så några veckor, så blir förlossningen förhoppningsvis ingem match!

Har börjat bli lite sådär "rädd" inför förlossningen. Eller inte rädd direkt. Men jag vet ju att det kan gå lätt så är mer orolig att jag ska få en tuff förlossning och vilja ge upp om den blir tuff, just för att jag vet annat.

Men förhoppningsvis ska det gå bra.

Mitt i förvärkarna och sammandragningarna funderar jag nästan på att snart ta och packa BB-väskan. Även om jag har 7 veckor kvar...

Har iaf börjat prata med nära och kära om vem som kan rycka in när och plötsligt och vara barnvakt åt dottern när det börjar sätta igång.

Känns tryggt och ha det avklarat.

Längtar så efter vår lilla vilde där inne. Även om han har lite plats nu, så gör han flitiga försök att röra sig en massa. Ibland känns det som han försöker ta sig ut ur magen....

Hela magen rör på sig, och buffar och en del sparkar är så kraftiga så de till o med kan göra lite ont. En vild, stark plutt där inne!

Går in i vecka 33 nu. Magen växer på ganska bra tycker jag. Alla säger att jag är så fin   

Nu är jag i vecka 31! Det börjar ju faktiskt ticka åt slutet nu. Sammandragningarna kommer och går. Vissa dagar är det mycket lättare att ta sig nånstans i backar, och vissa dagar är det nästan omöjligt.

Jag känner att jag börjar röra mig otympligare och mer vankande. Sätter jag mig i soffan är det inte direkt det lättaste att komma upp igen. Men det går faktiskt ändå hyffsat. Men det har blivit förskräckligt långt ner till golvet. Tappar jag något så låter jag det helst ligga om jag inte får hjälp att plocka upp det *s*

Magen putar på rätt bra och de flesta linnen börjar bli korta. Men jag har några långa på lager, så kör med dom och tunikor.

Värmen har ju börjat infinna sig rejält också. Har varit närmare 30 grader senaste dagarna. Och ja det är tufft! Man blir trött, svettig och dåsig. Det är jobbigt att bara ta korta promenader. Man får lätt solsting. Har jag varit ute några timmar i solen så däckar jag oftast i soffan sen och sover helst nån timme eller två...

Men man ska inte bara klaga! Det är uuunderbart med sommar! Bara behöva ta på sig lätta, tunna kläder och flippisar och vandra ut i solskenet!

Känns nästan som utomlands när det är så varmt!

Var och bebisgosade i helgen med en 9-dagars! Helt underbart söt liten Ella! Gissa om jag längtar som en tok nu efter vår lilla vilde!

Jag vill bara snusa bebislukt, amma och pussa på en miniliten.

Var och kikade så allt stod bra till med vilden. Och alla värden och allt var jättebra. Även mina! Bebisen ligger dessutom med huvudet neråt! Och det blir en liten skit även denna gång fick vi veta. Våran fia föddes tio dagar tidigare än BF och vägde 2,6kg och den här lillen ligger ungefär likvärdigt.

Vi fick även se något mer än en rumpa den här gången!!!

Män gör män, är det inte så man säger ;-)

En liten vilde! Vår lilla fia ska få en lillebror!

Så nu får jag "lära" mej bli en pojkmorsa *s*
Lite overkligt att få veta, men ändå kul. Och även fast jag inte har haft nån aning om vad det kan vara så känner jag mej lite förvånad över att det är en pojk.
ÄVEN fast jag igår satt och sorterade ut bebiskläderna, och faktiskt uteslöt att packa upp tjejkläderna. Undermedvetet kanske!?
Kul o få en av varje!

Har faktiskt köpt de första babykläderna till den här lille också. Blev ett minilitet set i storlek 44.

Och så har jag tagit upp kläderna från källaren som lillen ska få ärva efter sin syster. Tog upp unisex-kassarna och lämnade kvar tjejkläderna.

Har även gjort lite plats i en garderob och i skötrummet där kläderna ska ligga.

Tvättat sängkläderna till vaggan och vagnen och sett över lite vad som behövs inhandlas till babyapoteket hemma.

Så lite har jag faktiskt kommit mej för att pyssla med. Har väntat in i det längsta nästan känns det som. Men har inte kännt att det behövts innan.

Det känns så bra allting! Tänk att vi snart kommer ha två barn. Fullt upp! Undrar ibland lite hur jag ska greja det. Hur jag ska lyckas med att vara mamma till två. Men tror det faller sig naturligt sen.

Längtar så! <3

Nu är jag i vecka 29. Tiden börjar gå rätt fort tycker jag.

Det är benigt i magen, och en massa rörelse. Men mest rörelser uppåt, så kanske kan vilden ha lagt sig med huvudet neråt redan!!??

Har börjat må lite illa igen, och är väldigt åksjuk. Men i övrigt mår jag faktiskt riktigt bra.

Jag är mycket osmidigare och ibland glömmer jag bort att magen putar ut så mycket så jag inte kan gå i trånga utrymmen. Jag liksom "fastnar" där och kommer på att jag ju har en putande mage *s*

Måste ta och komma fram till lite namn snart tror jag. Vi har ännu inte spikat några sådär direkt. Svärmor börjar tro att det blir Vilde den får heta. Och har vi inte bestämt oss till den kikar ut, lär nog det bli tillsvidarenamnet. Vilde eller Vilda...

Nemen, nått måste vi ta och komma på. Men det är ju en djungel...