Ligger och sover, med kissen bredvid...

Han kan nu vända sig från mage till rygg (det gjorde han för ca 1 månad sedan). Han vill helst inte alls ligga på mage, så blir inte så många gånger man får se hans vändningar. Men ibland kan han göra det.

Bumbo-stolen sitter han mycket bättre i nu. Nu orkar han hålla huvudet uppe även när han sitter där, och sitter och kikar och spanar på omvärlden. Men han vill helst inte sitta där för länge, hogst 10 min oftast. Sen blir han trött och gnäller till.

Babygymmer börjar även bli lite mer spännande. Nu försöker han gripa efter grejerna som hänger där och han kan ligga en bra stund och prata med dom.

När han sitter/ligger i pappas famn på kvällarna brukar han försöka ta bilarna som är på hans pyjamas. Han blir ganska upprörd när dom inte går att få loss...

Babysittern är fortfarande det bästa vi har. När han är kinkig på kvällarna, sitter han nöjd där medans man gungar. När vi ska äta mat sätter vi honom i sittern så han ser oss hela tiden.

Om han är lite smågnällig på dagen, blir han oftast nöjd om han får sitta där och leka med en leksak.

Han är oftast ganska nöjd. Men har märkt att han lätt blir uttråkad. Han vill roa sig på olika vis, och ha ombyte. Så han ligger/sitter en stund vid varje grej, sen vill han byta. En bestämd liten herre har vi allt.

Han sover mest på förmiddagarna. Han vaknar vid 7.30/8-tiden på morgonen och vi gör oss då klara för att gå till dagis med storasyster. Så somnar han i vagnen på vägen dit. Så sover han då från ca kl 9 till nångång vid 12-tiden, lite beroende på hur hungrig han är.

Så leker, busar o gosar vi en stund och har lite kvalitetstid, innan vi hämtar storasyster på dagis kl 13.30

Han ligger oftast vaken i vagnen på vägen dit, men somnar oftast alldeles innan jag ska in och hämta syster. Ibland kan han vara vaken, så då får han följa med in, men är ganska sällan.

Så sover han på vägen hem och vill ofta ha lite mat igen när vi kommer hem. Busa lite med syrran, o sen sova igen vid 15-tiden. Så sover han oftast en kortis då, till 16-tiden och är sen vaken. Då leker o busar han med syrran, äter, kikar på när mamma lagar mat och sitter sen en stund i sittern medans vi äter. Vid 18-tiden brukar han somna och sova tills vi väcker honom vid 20-tiden. Då är han vaken med oss tills det är läggdags vid 22-tiden.

Sen sover han till ca 02 och äter lite, sover till 05.30 och äter lite och vaknar sen vid 8 igen.

Vissa nätter kan han äta varannan timme, men de börjar bli färre (till mammas lycka).

Igårkväll och inatt hade vi en jobbig tid. Han är lite förkyld, så han ville ingenting riktigt. Ville inte somna, inte äta, inte gosa...Så vaknade han om och om igen under hela natten. Han sov väldigt oroligt. Snuttade så mamma var alldeles öm och sårig...

Nu sover han igen, medans syster sover middag (ingen dagis-dag idag). Så får se hur länge han sover nu. Han behöver nog ta igen en hel del efter natten...

(han vaknade inte förrns 9.30 imorse.)

Har märkt en massa egenskaper som han har, som hans syster också hade som bebis. Bubblar o brummar när han småsurar. O pratar en massa och länge o viftar på armarna. Minns att systern hade precis dom ljuden, det tonläget och samma ansiktsuttryck och rörelser. Dom är allt himlans lika mina små (o samtidigt inte alls lika!)

Nu har vi äntligen fått svar från skallröntgen vad Algots lilla bula är. Det är "bara" brosk/kalk som kommer att försvinna/slipas bort så småningom. Kan ta upp till 2 år. Men han kommer inte ha den kvar för evigt. Kefalhematomet (blödningen han hade på huvudet när han föddes, för han legat så långt ner i bäckenet så länge) blev ju mjukt som det skulle och försvann efter ca 1,5 månad. Men kvar var en hård bula. Vi påpekade detta för bvc och för en barnläkare på sjukhuset. Men dom avfärdade det bara och sa att det skulle försvinna snart. Att det var kvar av hematomet. Men Tuvalisa hade ju likadant och hennes försvann bara och lämnade inga bulor (o hon hade två bödningar). Så vi kännde oss ju inte riktigt tillfreds med det svaret.

Så när vi var inlagda på sjukhuset för febern påpekade jag bulan även då för en barnläkare där. Men hon avfärdade det också. Så kom det ytterligare en barnläkare under vår vistelse där och han var så himla bra i övrigt så jag påpekade bulan även för honom. Och han tyckte inte alls det var något att avfärda, utan ville prompt skicka remiss till röntgen.

Så vi fick en tid och hans lilla huvud och bula röntgades. Två veckor senare (häromdagen) hade vi fortfarande inte fått något röntgensvar, så jag ringde sjukhuset. Slussades runt och runt, och efter sjunde numret jag ringde hade jag kommit rätt. Fick tala med samme läkare som hade skickat remissen, och han hade precis fått röntgensvaret. (han var dock förbryllad över varför det hade tagit så lång tid för svaret att komma). Han förklarade i varje fall riktigt ingående och bra vad bulan var för något. Han hade aldrig haft ett fall med en så stor bula, så han ska följa upp vårt ärende. Väldigt hängiven och duktig läkare måste jag säga!

Jag är glad att jag fick träffa honom och att bulan fick röntgas. ÄVEN om det nu inte var något farligt så ville vi ju änå veta vad det var för något.

Bulan är ungefär lika stor som ett mindre ägg. ca 4cm i diameter, och är då alltså brosk och kalk. Som då försvinner med tiden.

Om ca 4 månader ska läkaren följa upp ärendet om inte annat för han tyckte det var intressant eftersom han bara sett bulor tidigare som var i mandel-storlek.

Men huvudsaken är ju att bulan nu blev undersökt, att det inte var något farligt och att läkaren följer upp ärendet.

Mitt lillhjärta med lill(stor?)bulan.

Blir lite hårspret i frillan hans där bulan är...

Han har börjat kunna hålla huvudet uppe lite stadigare. Det har gått rätt vingligt hittills. Men nu börjar han få styrka i nacken.

Ligga på mage och lyfta huvudet tycker han inte är så värst skoj, så det blir bara en kort stund med den träningen per dag.

Bada tycker han om. Men han tycker inte om när man först sätter ner honom i badstolen för den är ju lite småkall. O sen när vattnet når honom är ju det lite läskigt också. Men när han kommit på att han sitter i vattnet så trivs han riktigt bra. Han tycker om när man häller vatten på honom. Storasyster hjälper ju gärna till med det. (Och att pipa hans navel och dra honom lite i snoppen).

Han börjar vara mer vaken, sover inte alls många timmar på dagarna längre. Är så mysigt när man får se honom, lära känna honom lite mer. Se hans underbara lilla personlighet. Hans pratar en massa, ler och ser en i ögonen. Hans huvud åker lite på sned och så ler han lite snett. Så härmar han ens miner och skrattar när man gör vissa ljud eller stampar med hans fötter. När man kittlar honom vet han inte riktigt vad han ska göra och spänner sig och halvler lite. Han fipplar gärna med sina händer och fingrar och griper tag i det som kommer nära.Han lyssnar efter våra röster och man märker hans trygghet när vi är nära. Men han gillar även att vara hos andra, och ger gärna ett leende tillbaka om nån pratar och ler mot honom.

Han har även en väldig otålighet och hetsigt humör när han blir akut hungrig.

För det går ingen nåd när han är hungrig. Då får han panikskrik och ger sig inte förrns han får mat. Varannan timme är det fortfarande som gäller. På nätterna är det lite glesare, ungefär var fjärde timme om det är en bra natt. Så då blir det oftast bara när vi går och lägger oss, vid 22-tiden och sen en gång på natten runt 2-3 tiden. Och sen en gång på morgonen vid 6-snåret.

Babysittern är hans favoritgrej, eller kanske föräldrarnas iaf. Där sitter han nöjd, även när han är som kinkigast, bara man gungar honom hela tiden.

Han sitter nöjt där medans vi äter middag och somnar även där ibland.

Han gillar även att ligga omsvept i mysfilten. Där blir det varmt o gosigt också.

Vagnen sover han gott i, tills han blir hungrig. Då vaknar han på en gång. Efter han ätit kan han ligga där igen och somnar oftast om igen. Så han trivs i vagnen i varje fall.

Selen trivs han fortfarande i. Där kan han även sova lite över sina mattider ibland. Sjalen har jag inte använt på ett tag, då det är lite för kallt att ha den ute nu.

Babygymmet har inte varit så värst populärt. Han har mest tyckt det varit tråkigt att bara ligga, vill hellre sitta upprätt. Men nu börjar han faktiskt titta lite på figurerna och lyssna på spelemusen när man trycker på den.

Han sover oftast i mysfilten, vagnen, selen eller i spjälsängen på dagarna. Blir lite hattigt med sovtiderna då en viss syter gärna väcker honom för hon vill hellre att han ska vara vaken...

Vi har köpt en bumbo till honom, men än klarar han inte riktigt att hålla huvudet tillräckligt upprätt. Så han "tappar" det bakåt och blir i lite obekväm ställning. Så den får vi prova fram sakta men säkert. Men han trivs i varje fall i den upprätta positionen. Ser ju omvärlden så mycket bättre då.

Han är lite smågnällig sådär på kvällarna, har svårt att komma till ro. Är nog övertrött. Så han blir inte riktigt nöjd förrns vi går och lägger oss med honom i sängen och sover. Lägger man honom bara där och går upp när han har somnat, vaknar han efter en stund. Han vill ha all den närhet han kan få. I famnen sover han också gärna på kvällarna. Gärna på ens bröst. Gosigt och så mysigt är det ju!

Hans härliga lilla leende och smårynkorna i pannan får mej alltid att smälta av kärlek. Han är ju för go, mitt lillhjärta!

Algot har ju såklart världens bästa storasyster. Hon pussar på honom, kramar honom. Ser till så han får nappen när han gråter och filten på sig när han ska sova. Hon lägger sej bredvid honom när han leker i gymmet, så han har lite roligare. Hon pussar och kramar alltid honom gonatt när hon ska gå och sova. Hon ser till så han alltid är med när vi ska nånstans och hon vill gärna köra hans vagn med honom i.

Sen får han lite syskonkärlek när hon drar honom i örat, snor av hans strumpor, kramar lite för hårt, slår till honom lite eller drar han i håret. Men lite måste han väl tåla. Han har vant sig ganska snabbt vid att det kan bli lite hårdhänt när hon kommer i närheten.

Men nu har han även börjat le när hon busar med honom eller kramar honom. Han har, enda sedan han föddes nästan, tittat efter henne hela tiden.

Ja dom är mina goa småpluttar!

Tillsammans kan dom nog leda varandra bra på livets väg!

<3

I helgen (torsd- sönd) var vi i Västerås och firade en tidig jul med moster, "morbror", kusin,  morfar och gammelfarmor.

Bilresan på ca 5 timmar dit gick riktigt bra. Algot sov hela tiden och var bara vaken under matpausen.

Det var nog lite spännande att komma till et nytt ställe med nytt folk.

I "julklapp" fick han en stoor fin spargris av moster m fam. och av morfar och Lena fick han en fleecefilt med sitt namn broderat på.

Bilderna ovan: I mosters famn.  &   Ger morfar ett snedleende. 

Bilden nedan: "Julfirande"

Vi var en dag på Busborgen där Tuvalisa och kusin Victor fick busa av sej rejält. Algot sov hela tiden i allt stoj och stim.

Så var vi också ute på Björnön en heldag och lekte, matade fåglarna och grillade.

Bilderna ovan: Moster med fina magen, på Busborgen.  &  Mamma med sin lurvboll, på Björnön.

Bilderna nedan: Morbror och morfar drar vagnarna på skogspromenaden. &  Tuvalisa matar fåglarna.

En riktigt mysig vistelse i Västerås. Lite konstigt sådär att fira jul så tidigt (även om vi åt lite julig mat och drack julmust och åt julgodis). Men vi firade nu för att moster ju har en bebis i magen som tänker kika ut runt årskiftet någon gång. Så vi fick göra en kompromiss-jul tillsammans. Men mysigt hade vi, så det gick ju minst lika bra att fira i början av november!

Natten till söndagen vaknade min lille plutt flera gånger alldeles orolig. Visste inte riktigt vad som var fel, men något var det. Han var lite småkinkig på förmiddagen, och lite småvarm men inte riktigt feber. Vi åkte på storasysters minisim. Mamma badade med storasyster och Algot och pappa satt och kikade på. (Algot sov djupt i värmen, som vanligt).

När vi kom hem mådde jag lite dåligt. Trött och orkeslös. Algots temperatur började stiga och han var riktigt kinkig. Bara grät så fort man rörde honom. Jag fick feberfrossa med feber och satt och huttrade i soffan och hade Algot i famnen. Försökte få honom att bli lugn. Men inget hjälpte. Frammåt kvällskvisten var febern riktigt hög så vi ringde sjukvårdsupplysningen och dom rådde oss att åka in till akuten. Så vi ringde farfar så han fick komma och kika till storasyster medans vi var iväg.

När vi kom fram till sjukhuset och tog babyskyddet ur bilen såg man att Algots blick var alldeles glansig och borta. Han stirrade in i tomma intet bara. Alldeles loj, stackarn!

Inne på sjukhuset tog de blodprov och temp. Han hade fortfarande hög feber och grät fortfarande mest hela tiden. Han hade även ätit sämre än han brukade, i stort sett hela dagen.

De kom fram till att vi skulle ligga kvar över natten pga. den höga tempen och pga. att han åt dåligt.

Jag och Algot tog oss till barnmedecin, avd. 44. Pappa åkte hem till storasyster.

Under natten amningsvägde vi varannan timme. Före och efter varje amning vägdes han. Det gick ganska trögt med matandet. Han orkade liksom inte. Febern fortsatte att hålla i sig under dagen. Han proppades med alvedon med jämna mellanrum. Vi fortsatte med amningsvägandet även under dagen. Han åt inte på jättebra direkt...

Farfar kom förbi en snabb sväng med mat. Han är ju guld värd! För på sjukhuset serverades ingen mat, och jag var riktigt hungrig. Orkeslös dessutom pga. febern så jag hade nog inte orkat ta mig och köpt nått i varje fall...

Senare på eftermiddagen kom även pappa och storasyster förbi en sväng och hälsade på.

Eftersom febern inte gett med sig riktigt och han fortfarande åt ganska dåligt, så skulle vi ligga kvar en natt till. Vi fortsatte amningsvägandet även denna natt. Om han fortsatte äta dåligt sen skulle de besluta om eventuell sondmatning.

På morgonkvisten tempades han igen och febern hade gått ner! Han hade även ätit ganska bra under morgontimmarna, så sondmatningen blev det inget med som tur var. Han vägdes och hade gått upp ganska hyffsat sista dygnet trots allt. Så efter läkarundersökning beslutades det att vi skulle få åka hem idag! Med ordination vila och fortsatt alvedonkur.

Läkaren var riktigt bra och han gjorde en nogrann, genomförlig undersökning av Algot. Han konstaterade att det var ett förkylningsvirus som han smittats av. Troligtvis av oss i familjen. Och eftersom jag fick feber och på så vis sämre mjölkkvalitet så åkte han på viruset han också.

Läkaren gjorde även en koll på utsidan av kroppen och jag påpekade Algots lilla bula. Han hade ju kefalhematom när han föddes, vilket är en liten ofarlig blödning på huvudet som försvinner självmant efter nån månad. Men Algots var kvar och mer hård som en bula, än sådär mjuk som den varit tidigare.

Andra sköterskor och läkare som vi påpekat denna bula till, har bara sagt att den försvinner. Men denne läkare ville skicka en remiss till röntgen. för även om det inte är något så vill man ju veta om den tillhör skallbenet, eller vad det är.

Så kändes skönt att få en läkare som lyssnade!

Och kändes skönt att äntligen få åka hem igen!

Hemma fortsatte vi alvedonandet, och Algot var lite kinkig och grät fortfarande när man flyttade honom och så. Det höll i sig några dagar. Min feber var också lite seg att släppa, och vi mådde inte bra nån av oss förrns på torsdagen. Då började det vända.

Fredagen var lite småkinkig, men han började le igen. Och han hade den där klara, vakna blicken igen. Han orkade vara vaken lite emallanåt utan att bara gråta då. Var så skönt o se mitt lilla hjärta vara sig själv igen! Se hans små rynkor i pannan, och få ett besvarat leende när man prata med honom.

Så äntligen var den här förkylningspärsen över!

Var hemskt när han bara grät, när man inte ens fick ta i honom, inte kunde trösta honom. Inte ens att mata o ta honom till bröstet hjälpte. (Vilket annars, alltid funkar för lille matglade herrn.)

Det skar i mitt mammahjärta att se honom så disträ. Så borta i blicken och i sån smärta!

En sten har ramlat från mina axlar nu när han mår bra igen! Nu kan jag andas ut igen och pusta ut med att han mår bra igen!

Pluttsnutten min!

Nu är hösten verkligen här! Så underbart fint ute med alla löv som dalar av grenarna. Alla stora färgsprakande lövhögarna. Man riktigt längtar ut när man tittar ut genom fönstret.

Jag, Algot och Tuvalisa tog en liten höstpromenad i förra veckan. Fotade lite och sprang i lövhögarna och bara njöt av det fina höstvädret.