Natten mot torsdagen drog värkarna igång. Vi åkte in till förlossningen vid 3-tiden då värkarna var regelbundna med ca 3-4 min mellanrum.

Inne på förlossningen konstaterades det att jag var öppen 2cm, men det var fortfarande ca 1 cm kvar på tappen.

Kopplades upp mot en ctg-kurva. Bebis hjärtljudlåg högt och mina värkar blev lite mer oregelbundna.

Vi fick stanna kvar ett tag för att kopplas upp för en ny ctg lite senare. Då var värkarna inte alls så starka. Bebis hjärtljud låg fortfarande högt och efter en läkares utlåtande så fick vi installera oss på vårdhotellet för att sova lite.

Värkarna avstannade. Efter ytterligare en ctg-kurva, vid 13-tiden, fick vi åka hem igen då jag inte öppnat mig något mer heller.

Kvällen gick och inget esscalerade.

På fredagförmiddagen var jag in till privata gyn och gjorde en hinnsvepning för att se om det kunde skynda på förloppet.

Fick rejält med sammandragningar och en del värkar igen. Åkte och storhandlade och vankade av och an för att hålla igång det. Lämnade dottern till barnvakt över natten ifall att.

Värkarna avtog lite under kvällen och dog sen ut igen på natten.

Lördagen vankade jag av och an och tog en tur ut till Birsta för lite shoppande (och vankande). Mycket sammandragningar och kraftigt tryck neråt, men inte mycket mer än så.

Dottern flyttades över från barnvakten till sin farmor o farfar för att sova hos dom över natten.

Värkarna hade ännu inte tilltagit på kvällen.

På natten kom värkarna igång igen. Kom lite till och från fram till kl 3, sedan blev de mer regelbundna och kom med 8min intervaller kommande timmar.

Blev dålig i magen och det gick lite mer av slemmis. Kände kraftigt tryck neråt när jag gick på toaletten, ville nästan krysta ut ungen utan värkar.

Kändes som det startat igång igen.

Värkarna höll på regelbundet under tidiga morgonen, så jag ringde förlossningen och dom tyckte jag skulle avvakta lite och sen komma in om det fortsatte.

Men vid 7-tiden avtog värkarna helt igen...

Klockan är nu ungefär 10 på förmiddagen och allt jag känner är ett kraftigt tryck neråt och lite molvärk i ryggen.

Dottern kommer snart hem igen och nu får hon vara hemma tills det verkligen sätter igång på riktigt och blir ilfart till förlossningen.

Hellre att hon får vara hemma än att slussas runt.

Men det är en bra envis rackare där inne. Börjar nästan bli förtvivlad av längtan att bara få hålla min lilla vilde i famnen. Frustrerad över att det inte sätter igång på allvar.

Snart 4 dagar sedan det började, och fortfarande har han inte kikat ut!

Kom ut nu lilla söt! Vi längtar så galet mycket efter dig!

En söt vän skrev en så härlig utdrivningsramsa till vilde:

"HEJA TINA GLATT HUMÖR!!!
Nu hoppas vi snart Krille får vara chaufför
Ner för backe i sus och dus
till närmsta passande sjukhus
Ja fort kommer det gå, däcken kommer glöda
Nu jäääklar ska vi föda!
In på salen, upp i sängen, ta sambon i hand
NU tar vi i för kung och fosterland!
Du svettas, grymtar, vrålar, i ansiktet röd som en gris
PLUPP, PLUPP Ut kom en Tore-lis!"

(av MajjaKarin)

Så bara för den så borde han ju kika ut snart!!!

 

Ellskling

30 augusti 2010 08:05

Verkar som om min ramsa hjälpte ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan snubblade jag på en länk till en sida som heter Fotoklok. Jag hade ett tag tänkt att jag skulle göra en fotobok till Algots 1-årsdag. Gjorde nämligen en tills hans syster till hon fyllde 1 år, och vore ju kul om dom kunde ha varsin....

Förra veckan var mormor här på besök! Vi myste i trädgården, åkte på utflykter och bara njöt av att ha mormors sällskap! Om vi ändå kunde ha henne nära jämt <3   På kvällen, efter mormor kommit, tar hon o stoppar barnen i ett bad:   ...

Båda småfisarna älskar att bada! O efter badet är det ju mysigt att mysa lite framför teven tillsammans (!?)   ...

Algot tar sig fortfarande inte fram så mycket. Han ligger på mage på golvet och backar och snurrar. Han backar ofta fast sig, så man får hjälpa honom loss. Krypa vill han inte alls. Vi har försökt öva lite i krypställning, men han blir mest bara arg ...