Sista veckan har det varit en hel del känningar. Jag har haft en del onda förvärkar och nästan trott det varit något på g. Men så har de lugnat sig igen. För några dagar sen höll det på ihärdigt i 4 timmar i sträck, men så blev det lugnare och dagen efter var det några värkar men mer spritt under dagen. Så det tar nog ett tag till innan det sätter igång på allvar.

Var hos MVC i onsdags. BM sa att allt verkade bra och att han låg långt ner med huvudet i bäckenet. Så gott som fixerad. Jag behöver inte ta det riktigt lika lugnt längre, utan nu är det okej om han tittar ut. Vilket känns väldigt skönt. Har varit ganska jobbigt att inte få lyfta något alls nästan, gå myrsteg och mestadels vila. Har kanske inte lyckats superbt med det heller. Men nu släpper jag ytterligare lite på det, så får han kika ut närsomhelst nu. Är ju ändå i v.37+ så han är ganska färdig därinne :-)

Ska till min privata gyn på måndag och kika tappen och få lite viktuppskattning på han.

I övrigt mår jag bra. Inget illamående alls och inte så fasligt mycket foglossning. Håller mej hyffsat pigg också, även om det ju känns tungt och man blir lite trött av det.

Magen växer på och sf-måttet ligger nu på 34. Jag hade 32 när jag födde dottern (i v.38+2), så lite större är allt vilden.

Tog några fina magbilder häromdagen:

Nu har vi sån bebislängtan så det finns inte. Vem är du, min lilla vilde?

Vill träffa dig snarast!

Längtar tom. lite efter förlossningen! Ska bli lite spännande och se hur den artar sig denna gång. Jag hoppas ju på en lika enkel som med dottern.

Kom ut nu, min lilla plutt! Vill bebisgosa och ge dej all den kärlek jag har! <3