Måndagen den 30e Augusti kl 03.23 föddes vår lilla Algot ÄNTLIGEN till världen!

Regelbundna värkar som sedan avstannade ett antal ggr hade jag haft sedan natten mot Torsdagen. Vi var inne på förlossningen då på natten med värkar som kom med ca 3min mellanrum. Men efter några timmar där avstannade dom och vi fick åka hem.

Kom inga fler värkar på torsdagen. Fredagen var jag inne hos priv. gyn som gjorde en hinnsvepning. Var uppe hela den dagen och bara gick och gick och stökade o donade för o hålla igång de värkar som kom. O på natten blev de regelbundna igen, med ca 6-7min mellanrum, men dog sen av igen på morgonen....Frustration!

Lördagen bara väntade vi, men det var hur lugnt som helst. Samma med söndagen. Planerade med priv.gyn att komma in på måndag för att punktera så vattnet gick.

Satt o myste i soffan på söndagskvällen o såg fram emot att ta vattnet på måndagen, så det faktiskt kunde sätta igång nångång (man blir ju igångsatt, om inte annat, 24h efter vattenavgång).

Men så tjoff sa det så gick vattnet av sig självt, mitt i soffmyset (vid 21-tiden)! Det bara forsade. Jag är glad att jag var hemma, så jag kunde stå i duschen iaf. Det ville liksom inte sluta rinna!

Vi ringde fians farfar så han fick komma och sova här över natten. Åkte in till förlossningen, vid 22-tiden,  efter jag ringt o sagt att vattnet gått.

Värkarna hade ännu inte kommit igång, o nånstans var jag ju orolig att det skulle dra ut på tiden igen pga. alla falska förhoppningar med avstannade värkarna som jag fått de andra dagarna.

På förl. gjordes ctg-kurva. Värkarna hade satt igång lite också, men var inte så regelbundna.

Vildens hjärtljud låg lite för högt också. Så vi fick installera oss på vårdhotellet, vid halv elva, för att se om värkarna etablerade sig.

Och vid 23-tiden satte värkarna riktigt igång! Vi var kvar nån timme till på vårdhotellet innan vi gick tillbaka till förlossningen, då det började kännas lite jobbigt att andas igenom värkarna.

Vi ”fick tillbaka” rummet på förlossningen och där satte jag mig i duschen. Satt ca en timme i duschen och försökte sen ligga i sängen ett tag och andas igenom värkarna. Men gick tillbaka till duschen och satt där nån halvtimme till, då det kändes skönast och mer hanterbart med värkarna i duschen.

Sen la jag mig i sängen och fick lite lustgas/syrgas. Körde ganska lågt på lustgasen, 30/70. Värkarna var mer hanterbara med gasen.

Vid 2-tiden satte BM skalpelektrod på bäbisen.

Jag tyckte öppningsskedet gick väldigt segt. Kvart över 2 tryckte det verkligen på rejält, men jag var inte riktigt helt öppen ännu. Kändes riktigt jobbigt då värkarna var starka och jag inte kunde kontrollera trycket riktigt. Ville bara krysta. Gasen hjälpte mej hantera de värsta topparna på värkarna. Samt att krama Krilles hand.

03.09 kommer krystvärkarna och jag har öppnat mej nästan helt, så med lite hjälp får jag börja krysta ut han (med lite hjälp av syrgasmask också. Men utan gas).

Och på mindre än en kvart, kl 03.23, kommer han ut! Han lades direkt upp på min mage! Skrek på en gång.

Krystar ut moderkakan med en lätt krystning, kl. 03.25

Krille klipper navelsträngen.

BM kollar om jag har några bristningar, men ingenting. Jag som tyckte det kändes som jag sprack bakåt. Men som tur var gjorde jag inte det. Känns skönt!

Vi  ligger kvar på förlossningen och får mysa med honom. Försöker förstå att han verkligen kommit ut till oss. Vi som längtat så!

Han fumlar lite vid amningsförsöket och vill inte riktigt greppa. Vill helst att det bara kommer mat verkar det som. Liten bekvämis!

Men efter ett tag lyckas han komma på att han ska suga.

De kollar hans temp, vid halv 6 på morgonen, och han ligger lite lågt, så vi ska hålla honom varm.

Läkaren kommer och kikar till honom och gör undersökning vid 10.30-tiden Allt är bara fint!

De tar en ny temp, och den har gått ner, så vi får stanna kvar ytterligare ett tag och ligga ”känguru” (hud mot hud) med honom för att förhoppningsvis få upp värmen. Efter en timme kontrolleras hans temp igen, men ingen större förändring. Vi får mysa ett tag till. Nån timme senare kollas tempen igen och då ligger den på 36,5 så då var de hyffsat nöjda, så vi får packa ihop och åka hem. Med ordination att hålla honom varm.

Känns skönt att få åka hem. Funderade på att ligga kvar på hotellet med honom medans Krille åkte hem. Men kände att jag också ville hem. Träffa fian och se första mötet mellan henne och Algot! Kan ju ändå vila hyffsat hemma.

Äntligen var det över! Äntligen fick vi ta hem vår lilla Algot! Äntligen var han här!

I överlag tycker jag att den här förlossningen gjorde grymt ont mot den förra. Och var mer segdragen. Jobbade längre med värkarna och öppningsskedet gick ju trögare. Så efter den förra som gick så lätt, så kan jag nu konstatera att jag gått igenom en ”riktig” förlossning. Fått kämpa rejält och vara med om ett segare öppningsskede. Naturliga vattenavgången var faktiskt också en erfarenhet jag tycker var rätt spännande att få genomgå.

Efter att bla. min BM och privata gyn. mfl. sagt att det troligtvis skulle gå så lätt vid förlossningen pga alla förvärkar o sammandragningar jag haft under senare skedet graviditeten så förstår jag att det inte alls behöver bli så. Jag trodde det skulle bli lika lindrigt som när jag födde Tuvalisa. Men fick verkligen jobba hårdare denna gång. Men det var ju verkligen en upplevelse. Där i mitten nånstans med alla onda värkar ville man nästan ge upp, men trots att de erbjöd mer smärtlindring så kände jag att jag hellre ville kämpa. Så hur ont det än gjorde så var jag mentalt stark och tyckte det gick bra att kämpa.

Det värsta var alla skakningar. Min kropp skakade från jag fick värkarna på hotellet tills det var över. Och även efteråt skakade jag. Ett tecken att min kropp verkligen kämpade.

Tycker inte jag blöder alls lika mycket som efter Tuvalisas förlossning heller. Och omföderskor kan tydligen ha mycket värre eftervärkar också. Men jag känner inte av några betydligt ondare än sist. Och det känns ju bra.

Nu, ca ett och ett halvt dygn, efter han kikat ut så har även amningen börjat fungera riktigt bra. Han suger som han ska och får i sig mycket. Han äter gärna ganska länge.

Han är så underbar! Tänk att vi skapat denna lilla söta pojke! Lyckobubblan börjar verkligen infinna sig! <3

 

ilhana

2 september 2010 11:15

ååh vilken vacker ängel! får mig och längta efter mina egna :(

http://sorandom.org

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan snubblade jag på en länk till en sida som heter Fotoklok. Jag hade ett tag tänkt att jag skulle göra en fotobok till Algots 1-årsdag. Gjorde nämligen en tills hans syster till hon fyllde 1 år, och vore ju kul om dom kunde ha varsin....

Förra veckan var mormor här på besök! Vi myste i trädgården, åkte på utflykter och bara njöt av att ha mormors sällskap! Om vi ändå kunde ha henne nära jämt <3   På kvällen, efter mormor kommit, tar hon o stoppar barnen i ett bad:   ...

Båda småfisarna älskar att bada! O efter badet är det ju mysigt att mysa lite framför teven tillsammans (!?)   ...

Algot tar sig fortfarande inte fram så mycket. Han ligger på mage på golvet och backar och snurrar. Han backar ofta fast sig, så man får hjälpa honom loss. Krypa vill han inte alls. Vi har försökt öva lite i krypställning, men han blir mest bara arg ...