Och så hände det som inte får hända! Algot ramlade ner från skötbordet!!! Jag vände mej bara om o tog ett steg bort från skötbordet för att ge storasyster hennes strumpor och då föll han ner! Vet ju att han blivit rörligare och knappt ligger still där, men trodde ju ändå inte att han skulle kunna ramla ner....

Usch vad det skar i mitt mammahjärta när han grät så, o grät så länge. Han som annars är så tålig och knappt gnäller när han får ett slag eller liknande, och då inser man verkligen hur ont det verkligen gjorde. Han föll ner med magen mot golvet, och såg ut som ansiktet rätt ner men han vred sig nog lite, för nu har han ett skrapsår på kinden o en bula på huvudet efter fallet...

(en bula alldeles bredvid hans lilla huvudbula...)

När han sov sin förmiddagslur i vagnen så gick jag o petade på honom var tionde minut. Han är okej. Lite omtumlad var han direkt efter bara. Men nu är han som vanligt och har inte ont när man trycker på bulan heller (han hade ont en stund direkt efter fallet, men det verkar ha gått över.)
Usch, usch vad jag känner mej hemsk! Den där lilla millisekunden av ouppmärksamhet är förädisk!