Nu börjar lilleman bli så mycket mer med. Han har ständig koll på storasyster vart hon är och vad hon gör. Han skrattar när man busar med honom. Ler när någon ler mot honom (som han visserligen gjort länge, men med övriga medvetenheten om omvärlden blir leendet så mycket extra besvarat nu).

Här busar han med farfar och storasyster:

Han gillar inte lika mycket att sitta i babysittern längre, då det ju är halvliggande läge. Utan bumbon har han börjar gilla bättre. En liten stund i varje fall. Han säger till när han inte vill eller inte orkar sitta så upprätt längre. Vi köpte till ett litet lekbord som man fäste på bumbon. Så har han sakerna framför sig och kan ta det han vill leka med själv.

Han ligger mer och mer nöjd på lekfilten och kan hålla upp huvudet riktigt bra. Han kikar på sakerna framför sig (som storasyster gärna placerar där) och försöker ta dom.

Han kan greppa det man ger honom och har börjat försöka hasa sig fram genom att dra sig fram med armarna. Än kommer han inte riktigt iväg, men det tar sig. Ligger han på rygg så puttar han sig bakåt genom att lyfta på rumpan med benen.

Så nu är han inte alls stilla längre. Mysstunderna är heller inte så långvariga, utan han vill gärna upp och se allt runtomkring inte vara nergosad och osynlig i mammas famn.

Klädstorlekarna spurtar han förbi tycker jag. Nyss hade han 50 och var nyfödd, sen 56 och nu har han dragit förbi 62 och är inne på 68.

Han ligger på ca 6,5kg i vikt och är 60sm lång. Min lilla klump. Dom små söta tjockisvecken bara växer. Han är en liten klump.

Han är så go och så mysig och ändå så tjorvig och så gnällig. Han är inte alls nöjd på kvällarna. Blir övertrött och bara tjorvar och har sig.

Och får vi honom att somna i hans spjälsäng vaknar han efter ca 1 timme. Samma om han somnar i soffan vid oss eller i babysittern. Han vägrar somna utan att vi också går o lägger oss....Så vi har trugat och bollat honom emellan oss på kvällarna. Försökt hållt ut till sovdags, med lite småsovningar bara från hans sida. Så vid 22-tiden har jag gått och lagt mig mest för hans skull. Orkar inte tjorva och tycker synd om han som är så trött.

Mitt lilla hjärta är ju så närhetsbenägen, det vet jag. Men nånstans måste vi ju ändå få in lite rutiner i sovandet sen. O då måste han ju kunna sova själv.

Så vi får grunna på hur vi ska göra...

Min lilla tjorvplutt!