Vaktar, vakar och ligger nära nära.

Thilde och Algot har verkligen fått en speciell kontakt! (Thilde är nämligen väldigt skeptisk till att vara nära barn eftersom dom är så oberäkneliga. Storasyster får busa med Thilde, men inte komma för nära. Men Thilde lägger sig gärna nära Algot när han sover. Sådär vakande och mysigt <3)

Bada tillsammans tycker de båda är roligast! 

Min lille skrutt sitter ju alldeles själv, och han ligger på golvet och backar och snurrar. Han kan stå, lite vingligt, mot soffan eller bordet. Krypa eller åla sig framåt har han inte alls visat tendens till. Nej, gåstolen är fortfarande hans favoritställe att vara på. I den kan han ta sig dit han vill, han kan förlja storasystser hack i häl och se allt hon gör (även om hon vill det eller inte). Han kan kika vad mamma gör i köket och han kan nypa pappa i tårna när han sitter i soffan. Ja gåstolen är ju bäst!

Inte konstigt han blir lite arg när leksakerna bara hamnar längre ifrån honom när han ligger på golvet (när han backar).

När han sitter kan han fortfarande få för sig att kasta sig bakåt eller vicka åt sidan. Oftast har han inget "skydd" så han dunsar i golvet ganska bra, men han bryr sig inte alls. Vänder på sig lite och ser om han får tag på nån leksak, och ligger bara kvar.

Han är en soft liten sötis han! Samtidigt som han är en fartdåre i gåstolen ;-)

I helgen var vi på dubbelkalas. Samma dag. Först var vi och firade Algots polare i gänget; Anton. Som fyllde 1 år. Hela gänget var där och åt tårta och grattade storkillen. Algot roade sig med att sitta och leka med en leksak medans vi andra fickade, och sen lät han sig terroriseras lite av storpolarna (Anton & Ella), Algot sa som vanligt ingenting utan lät dom puckla på.

  Vi blev bara kvar ett tag på Antons kalas, sen begav oss av till nästa kalas; pappas kusiner Ida & Emma (Ida har fyllt 3 år och Emma 5 år) så dom firade tillsammans med släkten. Det var första gången de flesta där träffade Algot, så han fick mycket uppmärksamhet och blev gosad med för fullt! Han hamnade i gammelfasters famn och gosade där tills vi skulle hem.

På söndagen åkte vi på klädbytardag på Hagaskolan. Fyndade en hel del som behövdes! Barnens garderober behöver nämligen uppdateras. Algot har knappt något att ärva från sin syster, och syster har inte mycket på lager för kommande storlekarna.

Till Algot fyndade vi:

Skor, byxor, några piké-tshirts, tröjor,pyjamaser, mockasiner och nån body.

(och en påse med lekbilar till Algot och storasyster)

Vi har fortsatt kämpa på med Algots trugande av smakisar, till ingen lycka. Han vill bara amma. Allt annat spottar han ut, och han tar fortfarande inte flaska eller napp. Han vägrar allt, även om vi svälter honom....(har ioförsej bara testat några timmar över mattiderna, så får kanske vara ännu tuffare...)

Men tycker ju ändå han borde vilja äta NÅTT....

Börjar känna mej trött, sliten och dränerad....blir trött av o amma och inte få sova på nätterna (då han fortf. snuttar en gång i timmen, så min djupsömn finns inte...)

Var på bvc idag och trodde faktiskt att min lilla tungis skulle ha närmat sig 9kg-strecket nu, men han var inte riktigt där än. 8370g och 66cm...
Han följer iaf sin kurva "som han ska". Senaste månaden har han dock inte gått upp lika mycket som tidigare. Bara ca 750g på två månader, men det är säkert en period nu då det trappas av. Bvc sa inget om det så. Vi ska få en ny sköterska under sommaren som verkar så mkt bättre än den ordinarie! Så nu kanske det kan bli humant och trevligt att gå till bvc igen!
Fick rådet att köpa en speciell diflaska (Medela Calma) till honom och prova och se om han kan ta den med välling. Och så blir det till att, som jag fruktar mest, härda honom... Helt enkelt avvänja amningen till bara morgon och kväll, så han förhoppningsvis börjar inse att han måste äta annat. Jag vill ju inte alls ta det den hårda vägen o skulle gärna fortsätta amma ett tag till. Men något måste vi göra åt det här med nattsnuttandet...
Ska ta en helg, då storasyster kan få barnvakt, och avvänja honom nattetid. Men han lär ju bli oxtokig och gråta sig igenom nätterna, så lika bäst att syster får vara någon annanstans och sova....
Usch vad jag inte vill det här. Kan han inte bara vips vända om och börja äta annat....Det skär så i mitt mammahjärta att neka min lillplutt.

Våren börjar infinna sig. Snön har smält riktigt mycket och det börjar bli bart på gångvägar och småställen nu. Många vallar är det ju kvar (o dom tar ju tyvärr sin lilla tid efter all den snön som kom i vinter!!!). Är så härligt när knopparna börjar kika upp i rabatten och vinterkläderna kan packas ner i källaren!

Har varit ute och njutit av vårsolen de flesta soliga dagarna nu! Härligt!

I trädgården är det fortfarande en del snö kvar, men vi har börjat skotta lite för att hjälpa smältningen på traven lite! Altanplattorna är iaf fria från snö, så man kan verkligen sitta där ute och njuta nu! Det är fritt från grinden till altanplattorna, så nu kan vi även ställa Algots vagn ute efter han somnat. Han sover så bra, och länge, när han får sova där! Han störs inte heller av att storasyster leker ute alldeles intill vagnen. Väldigt skönt!

Ja, nu är det vår!!!

Algot är verkligen en envis liten skit! Han vägrar fortfarande att ta varken flaska eller napp. Och smakisar tvärvägrar han också. Han bara kniper igen munnen. Det enda vi fått i honom, som han åt med god aptit, var min mammas gräddsås (och den fick han bara smaka lite av för det var ju grädde, salt o kryddor i...)
Känner lite som att jag fastnat i en amnings-återvändsgränd och inte kommer därifrån. Jag tycker det är mysigt o amma, men inte 7ggr per natt och var tredje timme varje dag....Nu vill jag trappa ner lite, men vet inte riktigt hur vi ska få honom att börja äta. Vi har provat olika smakisar, gröt, välling och ersättning....
Men ingenting vill han ha....

Jag börjar känna hur trött heten sköjer över mig. Tröttdimman har stigit mej långt över huvudet nu....Nån förändring i det här måste vi få....

Algot efter en blåbärs-smakis testning. Inget i munnen o magen, men massa överallt annars....

Vinkar till mamma <3    

Och så hände det som inte får hända! Algot ramlade ner från skötbordet!!! Jag vände mej bara om o tog ett steg bort från skötbordet för att ge storasyster hennes strumpor och då föll han ner! Vet ju att han blivit rörligare och knappt ligger still där, men trodde ju ändå inte att han skulle kunna ramla ner....

Usch vad det skar i mitt mammahjärta när han grät så, o grät så länge. Han som annars är så tålig och knappt gnäller när han får ett slag eller liknande, och då inser man verkligen hur ont det verkligen gjorde. Han föll ner med magen mot golvet, och såg ut som ansiktet rätt ner men han vred sig nog lite, för nu har han ett skrapsår på kinden o en bula på huvudet efter fallet...

(en bula alldeles bredvid hans lilla huvudbula...)

När han sov sin förmiddagslur i vagnen så gick jag o petade på honom var tionde minut. Han är okej. Lite omtumlad var han direkt efter bara. Men nu är han som vanligt och har inte ont när man trycker på bulan heller (han hade ont en stund direkt efter fallet, men det verkar ha gått över.)
Usch, usch vad jag känner mej hemsk! Den där lilla millisekunden av ouppmärksamhet är förädisk!